Ett Möte Ifrån Att Lägga Ner ALLT Luftvärn i Sverige!

[Musik] Välkomna till Maxtent podcast med mig Max Willman och idag så har jag den stora äran att välkomna generalmajoren Bernt Grundevik. Podden, välkommen.

Stort tack. Du har ju varit arméinspektörs arméchef under många år. 2007 till 2012. Chef i Korea. Eh, du har varit i Kosovo och du har haft en lång karriär bakom dig och eh under ett par år som var idag så har vi mycket pengar i försvaret. Eh, och under den här tiden hade vi inte så mycket pengar i försvaret och det var ju samma tid som du arméchef som jag började eh, som officer. Så spännande att ha det här Bernt och prata om hur det var förr i tiden.

Jamen, stort tack för inbjudan.

Ja, men eh Bernt, vi börjar brukar alltid börja lite med hur gästen började i Försvarsmakten om de har varit i Försvarsmakten. Så hur kommer det sig att du klev in i Försvarsmakten och uniformen?

Ja, det var inte någonting som jag hade tänkt mig från början, utan jag som alla andra killar ryckte ju in på den tiden i princip efter gymnasiet. Jag gick gymnasiet i Uddevalla, så treårig naturvetenskaplig linje. Och sen så ryckte man in och på den tiden var det ungefär 45.000 yngre män, det var ju bara killar då som ryckte in, så att det var i helt andra volymer jämfört med idag. Och det var under värnplikten som mina befäl tyckte att jag borde fortsätta söka som officer. Jag var inte så övertygad. Eh, samtidigt så var det en utav officerarna som hade varit på FN-tjänst i Sinai som berättade om det. Då lät det spännande. Så jag stack direkt efter att vi muckade till Sinai och sen eh gjorde FN-tjänst och det var där nere som ytterligare mina befäl tyckte jag borde fortsätta. Jag var inte riktigt säker, men jag tänkte jag kan väl bli reservofficer då. Så jag gick i Halmstad i nästan ett år. Kom tillbaka hem till I17 i Uddevalla 1979 på sommaren och fick frågan, ja kan du tänka dig jobba ett år som på frivilligtjänst och vart då ställd förändchef och det var under den hösten 79 som jag tyckte att jag fick stor respons från soldater och befäl att ja men jag ska nog fortsätta. Det var där jag bestämde mig och sen gick jag Karlberg eh 1980 och sen framåt.

Mm. Och den här tiden alltså 79, 80 då kallade kriget i full full sving som man säger. Ja. Hur var hur var känslan? Vad hur hur övade man och hur såg det ut i Försvarsmakten vid den tiden?

Alltså det var ju stora volymer. Alltså varje regemente på den tiden hade ju i princip en grundutbildningsbataljon på runt 800 soldater inne årligen som man roterade in och krigsplacerade sen i sina olika brigadförband. Bara på I17 vet jag hade man ju två stycken brigader som man ansvarade för. Eh, så att det var ju helt andra volymer. Man hade varje höst och man hade på vissa vårar så här krigsupplandsövningar. Så att det var ju mycket verksamhet på förbandet utöver själva grundutbildningen.

Mm. Men det måste varit en ganska spännande tid ändå med tanke på att hotet pilen ifrån öst, den röda stora pilen ändå var eh väldigt närvarande.

Ja, det var det. Och jag minns ju fortfarande liksom på början på 80-talet eh alltså den här U137 Ubåten. Ja. 1981. Alltså det på något sätt påverkade Försvarsmakten de kommande 10 åren. Marinen fick betydligt bättre förmåga till ubåtsjaktförmåga. Eh, alla i Försvarsmakten kände att hotet var så mycket mer påtagligt. Det var nära på något sätt. Jag tyckte till och med soldaterna liksom skärpte till sig och vart vart mer motiverade och det levde vi på hela hela 80-talet.

Mm. Ja. Ja. Och det det har vi ju lite paralleller på eh på hur det ser ut idag igen då tyvärr. Men Warsavapakten hade ju lite bättre förutsättningar än vad de hade vad de har idag också får man ju säga geografiskt.

Ja, men det så var det ju. Samtidigt ska man ju veta det att när Warsavapakten då följ med med Berlinmuren 89 i november, då måste jag berätta en liten parallell. Jag var kompanichef i Kiruna. Eh, stod uppe där någonstans i början på juni 89 och fick besök utav dåvarande Erik G. Bengtsson som var arméchef med sin östtyske kollega.

Oj. Och hade någon sagt till mig den dagen att hans land och med Berlinmuren kommer rämna om fyra och en halv månad och Sovjetimperiet gå i graven, det var helt omöjligt att ta in. Men det hände lite kort efteråt och jag vågar påstå att hela den händelsen med Berlinmurens fall, Sovjetimperiets fall, det påverkar ju hela Östeuropa, frigörelsen, krigen på Balkan, Makedonien, Bosnien, Kosovo så att det påverkar Försvarsmakten under hela 90-talet just den incidenten.

Mm. Ja, det är verkligen goes to show att det kan hända eh såna här Black Swan events som man har svårt att planera för. Därför man måste ha den här flexibiliteten inneboende att att man övar, att man har den här kognitiva förmågan att ställa om också.

Mm. Och där där vill jag också berätta en sån här annan upplevelse att vi har ju varit så hotbildsfokuserade i Sverige och oftast va politiska beslut ligger alltid nästan fel i tiden. Det vill säga man bygger upp och när man är som bäst ja då då liksom är det hotet litet och när man är som minst va då då är kanske hotet som störst så att vi kommer liksom inte riktigt i takt. När jag jobbade på Försvarshögskolan så var jag i Brasilien och då berättade de att de hade rätt stor försvarsmakt då och så sa jag så här: "Men vilka hotbilder ser ni kopplat till att grannarna verkar ju inte så där fientliga i området?" Då tittar han på mig sa han så här: "Eh, om man är stor och stark på skolgården så får man inte stryk."

Nej. Och då då slog det mig en sak så här att det är bättre att över tid och ha en förmåga för att det inte ska uppstå hot. Det är ett annat sätt att tänka.

Mm. Mm. Nej, men det och det pratar vi om jätteofta på den här podden, just det här med styrka både på ett personligt plan och på på ett nationsplan att det är bättre att vi är riktigt starka över bredden därför att då kommer ingen våga hoppa på oss. Det är ju det som ger konkret avskräckning som man säger idag. Nu säger man ju inte tröskeleffekt längre. Nu säger man ju avskräckning. Eh, jag menar är vi stora och starka så kommer inte folk hoppa på oss och då då slipper vi ju krig vilket är ju därför vi har en försvarsmakt ytterst. Det är därför vi brukar säga det att om vi inte får krig då har vi löst vår uppgift.

Exakt. Mm. Men 80-talet så då då var det plutonchef och officershögskola på Karlberg och och kompanichef i Kiruna. Ja. Och vilka vilka är det här? Det här är alltså infanteriet då.

Det var infanteriet ja eh som jag började i så att jag hade rätt många år som på upp om man kan kalla det så. Ja. Efter det så hamnar man nere på Infanteri stridsskola, det som heter Marxistskolan i Kvarn. Två och ett halvt år lärare i truppföring och taktik. Eh, fantastisk period. Eh, så mycket stridsskjutningar i större förband man hade, det får man aldrig göra igen. Eh, sen var det skolor igen och sen kom jag ut igen på trupp. Eh, här 97 till 99 stälften brigadchef och grundutbildningsbataljonschef. Eh, så att ja, det var ju stort sett 90-talet.

Mm. Mm. Och och stämningen då då jämfört med med 80-talet och kalla kriget alltså för nu var ju uppgiften var ju inte riktigt lika tydlig får man ju ändå säga va?

Nej. Alltså med Berlinmurens fall och Sovjetimperiets fall så vågar jag påstå att man rent politiskt sett började stå och och famla. Vad ska vi ha försvaret till? Eh, de stora nedskärningarna börjar ju på 90-talet. eh reella nedskärningar i försvarsspelsruten som var då vad heter det 94 eller 96 år 2000 så att det det det var ju otroligt mycket som hände. Man trodde väl på rent politiskt att det skulle bli en helt annan fredlig utveckling i Sovjetimperiet eh som då var Ryssland och eh man tog bort i princip eh stora delar utav utav försvaret eh successivt för inte tala om det civila delen med totalförsvaret.

Mm. Så att jag vågar påstå att det drogs in mycket på pengar. Eh övningarna ställdes in. krigsbandsövningarna ställdes in. Eh, det har varit eh det har varit en en otydlighet på vad ska vi ha försvaret till och det kände vi av längst ut på linan. Visst var det så.

Mm. Ja, men det är ju det här med ledarskapet att det har man inte den här centrala visionen, den här centrala punkten där vi strävar emot gemensamt och det är känt från från lägsta nivå till högsta nivå, då blir det ganska splittrat.

Så är det. Mm. Och det är klart att eh 90-talet då det fanns ju en hel del tappade eh motivation och och sådant ute på förbanden när det hela tiden förändrades, drogs in pengar. Grundutbildningsvolymen den successivt drogs ju drogs ju också ner. Så att det vart ju många konsekvenser utav utav det som hände där i vad heter det? Berlinmurens fall.

Mm. Och sen så är det ju så med militär verksamhet också att det kanske inte alla tänker på som inte är inne och tänker på de här sakerna varje dag är lika möpiga som som jag är. Men när man har en sån här stor budget, även om det är jättemånga miljarder, så väldigt många av de miljarderna är ju fasta i i infrastruktur, materiellsystem, eh ja fasta kostnader helt enkelt som redan ligger, personalkostnader. Så att de här sista pengarna som man drar in då som man gjorde ganska mycket på 90-talet och bör på på 2000-talet, de här sista miljarder eller miljarderna med kort varsel, får otroligt stor effekt på vad man kan göra. För det är det som är övningarna. För det finns inte så mycket rörligt att skära bort det utan då blir det ju övningar och det som faktiskt ger mycket effekt som man får ta bort.

Ja, du har helt rätt och jag var ju Försvarsmaktens planeringschef då eh i mitten på ja 2005 där och och just det problemet som du beskriver det det hade vi ju och när vi fick då besparing på säger vi en miljard och den totala rörliga vad heter det budgeten på förbandsanslaget var kanske drygt 2 miljard. Alltså det påverkade oerhört mycket för att det var övningsdygn, det var möjligheten att kunna ta och skjuta. Eh, det var förbandstygn och allt sånt där. Så att det är klart att det påverkade oerhört mycket. Och mitt i i 2000-talet där så åkte du också till eh till Kosovo.

Ja. Ja. Hur hur går den hur går hur går det till när man när man blir utsedd till bli task force Commander? har har massor utav partnernationer underställda sig och inte bara svenskar.

Hej Max här och jag får ofta frågan hur tar du dig igenom livets svåra situationer privat, professionellt eller relationer? Som stridspilot, entreprenör och som chef har jag lärt mig att det finns ett fåtal principer som kan appliceras på alla livets problem. Därför skrev jag boken Nu kör vi, en stridspilotsguide till att vinna i livet. Där berättar jag exakt hur du använder dessa verktyg som hjälper dig karriären med att bygga starka relationer och ta kontrollen över ditt liv. Det här är inte teori. Det är beprövade metoder som faktiskt fungerar på mig och på så många andra. Så vill du ta nästa steg, gör ditt framtida ja, din familj och din karriär en tjänst, gå in på 9xg.se och plocka hem ditt exemplar. Det stöttar förstås det vi gör här på kanalen, men framförallt stöttar det dig. Niexg.se se för ditt exemplar. Men nu tillbaka till videon.

Ja. Nej, men det var en intressant period. Eh, otroligt eh intressant jobb. Nej, men själva processen, jag fick ju frågan då under, jag tror det var hösten 2006 när Sverige fick den här Lead Nation Responsibility att vi skulle ha ansvaret under ett år. Då sa så här: "Nej men jag kan tänka mig ta ett år, men men om någon annan vill och kan så vore det bra för Sverige om vi kunde ha två brigadgeneraler nere under två olika perioder." Och då var det en kille som hette Pelodin som tog halvåret före mig och så kom jag efteråt. Så att vi vi gjorde så att vi delade upp det där. Men eh man fick helt enkelt en fråga och jag tyckte att eh i och med att det var en internationalisering och en internationell tyngdpunkt då försvarsbeslutet 2004 indikerat detta då tyckte jag att det var skyldigt att ställa upp också. Så att det var en intressant period. Hade sex nationer ibland upp till nio nationer som mest 2500 soldater eh med totalt olika kultur och bakgrund och annat.

Hur hur leder man när man har så pass olika kulturer och eh så pass mycket olika nationer? Hur hur leder man, hur utövar man sitt ledarskap då?

Eh ja, jag har lärt mig under mina dryga 40 år i försvaret att eh människans grundbehov oaktat vilken nationalitet har, det är ungefär likadant. Och vad är det för något då? Ja, alltså Maslows behovspyramid. Det vill säga att man har ett antal olika mänskliga behov. Jag läste en artikel om en en forskare som sa att att hjärnan har ungefär sett likadan ut till 40.000 år. Och med den vetskapen så säger jag så här att det finns tre saker jag brukar prioritera. Föregångsmannaskapet. Eh, det andra är att man har tydliga målbilder och vad som ska uppnås och att man kontrollerar att det blir så. Och det tredje är att man helt enkelt skapar förbandsanda. Det finns ju mer saker men om jag bara får ta tre saker så är det det som jag tycker att kör man det konsekvent så var det aldrig några problem att få ihop allt det där till till en välfungerande enhet.

Mm. Och hur gör man det konkret då?

Mycket ute på fältet. Kommunicera direkt med förbandet med soldater och chefer. Och jag kom ihåg en gång jag kom bort till ett irländsk förband och så visade de upp stolt sin utrustning. Du hade någonting som hette så här riot and control equipment. Alltså det var ju du vet såna här hjälmar och knäskydd och grejer då för att man skulle kunna ta på sig ifall man fick såna här eh kravaller. Och säger plutonchefen: "Ja general, det här gör vi på fem minuter. Bra" sa jag. Tiden börjar nu.

Mm. Ja det är klart att det inte gick på fem minuter. Då sa så här: "Säg aldrig till mig en tidpunkt som inte funkar. Jag kommer tillbaks som en imorgon." Ja, då gick det på 4 35 eller något sånt där och det spred sig till förbandet. Snacka inte utan gör det som ni säger att ni ska göra då blir det bra.

Mm. Ja, det är en rolig rolig anekdot. Men och hur var hur var läget i Kosovo? För då har man ju då har de kommit ur ur Balkrigen och hade det lugnat ner sig då eller hur såg det ut?

Både ja och nej man kan väl säga så här att det här var ju 2007. Det var ju året innan han förre finske presidenten Ahtisaari kom med sitt fredsplan och självständighetsbiten vilket det vart sen också som inte alla länder godkände men dock eh det har varit en hel del olika sån här demonstrationer och det var lite skärmytslingar inne i Pristina med omnejd så att det var ju inte sagt att säga helt lugnt. Men men tack vare mycket mycket närvaro ute på på i vårt område då så så höll vi väl koll på på befolkningen. Eh, sen var ju det en tysk chef och de gillar ju också att när man kan visa resultat. Och när jag kom ner då så såg jag så här att att 45 % utav alla våra incidenter det skedde ju nattetid.

Mm. Men vi patullerade bara 10 % på nattetiden.

Ja. Okej. Då ändrar vi så att det var lite annorlunda så att eh det märktes också efter ett tag. Mm. Det lugnade ner sig. Mm. Och sen eh eh själva träningen för det där och så det här var under tiden vi hade inte riktigt lagt värnplikten vilande va? Utan det var Nej värnplikten vart ju vilande då från 2010.

Mm. Så att det var ju värnpliktiga som då eh sökte, jag brukar säga det till politiker men vi har alla haft värnpliktiga utlands. Vi har rekryterat ur värnplikts vad heter det? volymen. Men per definition så har ju våra soldater när de väl åkt på FN-tjänst eller i till Kosovo eller vad det har varit för någonstans. Det har ju varit anställda soldater under en ett halvår.

Mm. Ja. Så att Nej, men det var bra killar och tjejer.

Mm. Mm. Och vad gjorde du för personliga förberedelser för för en sån där insats då?

Eh ja, förutom att man läste på rätt mycket om om historien och vad som hade hänt eh varför landet var splittrat och allt det där så så läste jag också en hel del om de olika kulturerna Serbien och och Kosovoalbaner. Sen var man nere på plats, jag tror det var där två rekognoseringsresor, åkte runt i området som man kände att man fick en en överblick och kunde veta att ja, men det det här som förväntas och lite annat. Sen kunde man åka hem och fundera lite grann på för jag vet alltid att den första genomgången du har med chefer och soldater den sätter på någon form utav ribban för alltihopa. Så jag la rätt mycket tid på att göra ett enkelt tydligt underlag som beskrev vad ska vi åstadkomma tillsammans och vilka krav jag ställde och sen så körde vi.

Mm. Mm. Och och vad kan du skvalla lite om vad det var för för någonting i den genomgången du eh

Nej men jag sa exempelvis så här att till stabsofficerare eh kom ihåg en sak. De order och verksamhet som eh vi tar fram ska ha en sån kvalitet så att inte soldaten på fältet blir lidande för att det har varit dåligt berättat och annat. eh till soldaterna och sa så här: "Look good, do good." Alltså ser man ut att att vara eh duglig, då brukar man också vara det.

Mm. Professionalismen någonstans. Ja. Och eh gjorde det rätt så enkelt och ja men jag kan ju stå och rabbla tio krav. Jag brukar säga i slutet av dagen så kommer de bara ihåg ett eller två en dag. Och det var lite grann så vi förhöll oss också.

Mm. Mm. Och sen du nämnde att du var ute mycket på fältet men hur alltså kan man kan du gå igenom en dag eller en vecka i hur såg det ut med briefningar och ordergenomgångar och planering för operationer och

Ja, men en normaldag och det spelar ingen roll om det var om det var för mig måndag eller söndag eller lördag utan utan veckan såg ungefär likadan ut då. Eh, efter frukosten så vart det en sån här Commanders update brief. Det var ungefär på en 20 minuter så man visste exakt vad som hänt och man kunde också ge direktiv till staben och och fixa till saker. Sen kunde jag ta, jag hade två helikoptrar här nereifrån flygvapnet då. Eh, de här pansarvärnshelikoptrarna man kunde ta om men det var långt att åka flyga ut med en sådan till den tjeckiska slovakiska campen eh uppe i camp Psjovät exempelvis. Eh, så slapp man åka bil. var det kortare så tog man och åkte med sitt så här plus protection team och ofta så var man ute halva dagen och kanske kom hem framåt eh ja någon gång efter lunch och varför varför var man ute så stor del av dagen då?

Nej men då hann jag liksom få en uppfattning vad hände på fältet eh genomfördes den verksamhet som var beordrad? Sköttes de här viktiga checkpoints alltså vägkontrollerna på på rätt sätt? Eh, jag la mycket tid på att besöka de här civila borgmästarna. Det var sju stycken kommuner eller kommunpresidenter i mitt område. Jag la mycket tid på att att bygga ett förtroende med dem. Och första gången då på tal anekdot så sa jag till så här att eh det är viktigt att vi har en öppen dialog så att vi inte får sådana kravaller som vi hade nere i Kaçanik och Pristina med mera 2004. För det byggde på att man inte hade tillräckligt bra underrättelse från från det civila. M vi ska ha ett bra samarbete så jag förstår vad som händer. Men sa så här för att visa en god hand så sa jag så här att eh jag vet ju också att det ni kan åstadkomma inom eran kommun skapar ju bra god vilja för dig och du får gärna använda det men ge mig ett projekt ett vägbygg eller vad som helst. Du får en ingenjörspluton under vecka som kommer och hjälper dig så att ni kan förbättra för bönderna komma ut på fälten eller vad som helst. Och då gjorde vi så och det byggde förtroende. De fick någonting utav mig. Jag fick liksom förtroende tillbaka. Så det var direkt det här alltså skapar det här ledarskapitalet och förtroendekapitalet.

Ja. Och inte bara inom inom ditt eget förband. Det är ju en sak men just mot det civila samhället var jätteviktigt.

Mm. Ja. Sen på eftermiddagen kommer tillbaka, ja men då gick man och tränade en timme och lite stabsarbete på kvällen och lite så där så att eh eh ja det var den dagen.

Mm. Och sen börjar de Och sen börjar de och sen var ju oftast så här också att man besökte de andra vad heter det task force områdena det var v det kom KFOR eh eh sån här runda bordssamtal och det skulle för Kosovo Forest alltså någonting. Ja, det var den tyske befälhavaren.

Mm. Eh och jag menar tiden gick oerhört eh oerhört snabbt men jag la mycket tid ute på fältet. Jag lät staben jobba efter de direktiv som var så att stabschefen skötte staben. Jag brukar säga att han var förbandschef över staben. Jag har gett mina direktiv, jag ska inte springa och peta i hans detaljer. Och det gjorde de jättebra.

Mm. Jag kan tänka mig att det är också ganska skönt att att eh eh chefen åker därifrån när man har väl har gett sina ingående.

Ja, men det tyckte du borde säkert både han och jag att det är så det är nog.

Mm. Nej, för annars blir det ju lätt det här när ute och föreläser om om ledarskap och så så är det ju mycket att varför har vi inte mer uppdragstaktik i organisationer och myndigheter? Alltså att man sätter ut mål och sen så låter man proffsen sköta. Varför varför står man och lutar sig över axeln så ofta och och micromanagar och tittar och det tror jag mycket det här att man inte vågar för det är ju man upplever att man släpper kontrollen eh som chef mycket men det är ju jätteviktigt att man vågar det. Då måste man ha förtroende för varandra.

Ja, alltså min uppfattning bygger på att jag tror att mycket utav det har blivit från eh 90-talet år framåt när det börjar bli lite pengar i systemet. Eh, det drogs över lite budget där och chefer var nervösa och då började man styra allt mer uppifrån när det gäller vad heter det just med ekonomistyrningen och då vart det mikromanagement i en del andra frågor också tyvärr.

Mm. Mm. Ja, men just i Försvarsmaktens del så det fanns ju en en slags förvaltningslogik i det som du inne på just det här att mindre och mindre budgetar eh vi har haft en historia där vi kanske har dragit över då för att det är väldigt svårt då som vi var inne på om man drar bort 50 % av den rörliga budgeten på ett år då inser man att det är inte så lätt. Ehm, men det lider vi ju av idag i Försvarsmakten i stor utsträckning fortfarande.

Ja. Och sen ska man ju veta det att eh att dra ner brukar säga, vi har varit rätt duktiga på att dra ner eh vad heter det? Volymer och lägga ner förband och och alltihop det där och det gick snabbt som 17. Men att sen bygga upp en förmåga, jag brukar säga att det är 10 år. Bestäm en en kvalificerad ubåt. Eh, ja okej. Det tar 10 år att eh bygga, utbilda, testa och se till att det är rätt personal ombord.

Mm. Ja, och det ser vi också nu. Nu man vill väldigt mycket få upp volymerna och få upp förbandsvolymerna, men det tar väldigt lång tid. Det är ingenting som görs. Eh, det tar ju fram till 2030 innan vi är uppe på eh tror jag över 10.000 eh värnpliktiga. Jag har inte exakta siffrorna men men det nu är det väl runt åtta va? Så att du har rätt någonstans där 2030 ska det vara upp mot 10.000.

Mm. Och det är inte så mycket ur nollerspå. Nej, men det det är ju det är ju 22 % mot när jag ryckte in.

Mm. Så att det jämförelse är det ju små små volymer. Så är det.

Mm. Och när du började runda av nere i Kosovo, visste du att du skulle få eh arméchefsrollen då eller hur så?

Ja, det fick jag faktiskt veta utav Håkan Suren. Han var nere, han var GB då. Han var nere i Kosovo och besökte mig, jag tror det var två gånger då. Och i och med att Sverige hade sån här eh lead nation responsibility så vart det ju ett stort intresse då för ÖB-perspektiv att komma ner. Eh och i april kommer jag ihåg att uppe i norr Pristina så finns det någonting som heter Kosovo Polje monument. Ett eh en ja ett torn där som är en 30 meter upp. Så vi stod där efter att vi hade haft en briefing annat bara jag och han drack kaffe och tittade ut över nej och eh då sa han, "Vill du veta vad du gör när du kommer hem?" "Yes, sir." "Ja, då berättade han."

Ja, så det var ingen ingen inget ansökningsförfarande?

Nej, det det är sådana processer är det utan man får frågan. Ja. Eh, och så att jag visste ju från april då, men jag fick ju inte säga någonting utan det jag kom ju hem sen i slutet på ja någon gång i augusti var det och då då vet det då visste jag om det och då vart det väl mer eller mindre rosligt.

Mm. Mm. Och hur tog du an den uppgiften då? Alltså att bli arméchef eller arméinspektör som det hette då?

Ja. Eh nej men jag eh Sverker Göransson som sen varit ÖB han satt ju på befattningen före mig så att vi jobbade ihop där kanske två månader eller någonting och så vi hade ju rätt mycket tid att prata ihop oss om olika saker då. Så att jag tyckte att att den tiden vart det rätt så naturligt bra att att bli insatt i arméns orderläge. Och det är klart att samma sak där att när man väl ska ta över då då förbereder man den här första genomgången då. vad ska man vad ska man ta upp med folk? Så gjorde man ju i princip första två veckorna besök till varje förband och skola. Eh, så att eh ja, återigen viktigt att att presentera sig. Vad ska vi göra för någonting? Vad är målbilden och och hur tar vi oss an detta tillsammans.

Och hur var läget i armén då 2007? Alltså i det här det vintern, hösten 2007.

Eh, jag vågar påstå att det fanns en oro i hela inte bara armén utan hela Försvarsmakten. Vi hade nyss haft eh eh eller nyss och nyss för 2004 års försvarsbeslut, internationalisering, ingen försvarsplanering. Eh, det var bara vad heter det i i pågående det här med att man ska ta och eh eh jobba med i princip anställda soldater, vilket det vart ett beslut om sen 2009. Eh, vi hade Kosovo, vi hade Afghanistan som har börjat komma upp. Eh, vi märkte att att det var oro i leden för att ska det bli ett nytt försvarsbeslut som drar ner förbanden ytterligare, vilket det var tänkt. Men det som räddade Försvarsmakten då, det var nog eh eh den ryska eh intrånget i Georgien. För där såg man egentligen första beviset på oj då det är någonting som händer. Och som en konsekvens utav det så på Folk och Försvar sen 2009 så sa eh Jan Björklund som var partiledare för Liberalerna då att vi ska inte ha några mer neddragningar under våran mandatperiod. Och då kändes det väl att det stabiliserade sig lite grann. Men eh visst var det oro. Det var mycket inställda övningar. Det var inte så mycket pengar utan det var nästan helt fokus bara på att få de internationella insatserna att funka.

Mm. Ja, det var då EU också började ta ett ett större ansvar för internationella insatser med Battle Groupen också.

Ja, vi satt ju upp då mest armén Nordic Battle Group som då vad heter det utbildades 2007 och var i beredskap från 2008.

Mm. Så var det. Mm. Nej, jag kommer ihåg det väl. Jag gick ju på hade precis börjat på militärskolan när när de gick in i i Georgien 08 eh på hösten där på militärskolan Karlberg och eh ja jag var förvånad över att inte det triggade någonting på ja det triggade att vi slutade skära ner men det var inte så att vi började tillföra mer pengar och började ordentligt eh riktigt där.

Nej nej det det var ungefär som att sätta på en broms i KE vi stoppade blodomloppet eller blodflödet ut men det vart ju inte någon tillförsel rätt för det finns den här berömda FOI-rapporten där man pratar om det här lackmustestet, alltså hur vårt vägval framåt försvaret ska bero på hur Ryssland nu nya Ryssland väljer att behandla sina grannrepubliker. Det var så man sa. Och då satte man upp ett par sådana saker som som lackmustest. Eh, och en annan sak man pratade om då på den tiden var ju eh om de började återta förmågan till att eh skeppa över eh alltså tonageförmågan att de kan börja skeppa saker över Östersjön igen eh och landstiga och då började man ju köpa man skulle köpa den här fartyg. Alltså från från Frankrike, alltså Ryssland skulle köpa Mistral som är ju ett jättepotent eh ja mini hangarfartyg kan man väl säga. Det eh så att det var det var spännande tider. Det är inte så som det var som det är nu kan man ju säga eller nej det har ju ändrat sig så oerhört mycket och jag menar alltihopa berodde ju på vad som hände med med 2022 när man gick in i Ukraina för kan man säga andra gången.

Mm. Och när människor börjar prata för mig om att kriget har pågått i drygt tre och ett halvt år, brukar jag säga att nej det har det inte gjort. Det har pågått i 11 år. Det var ju faktiskt 2014 det började. Sen att det hade en annan form utav intensitet och lite mer i skymundan om man förnekade mera ifrån ryskt håll. Det är ju en sak. Men det har faktiskt pågått i 11 år.

Mm. Och man får ändå säga att det är fascinerande utav ett land som Ukraina att faktiskt ha folkmoralen och viljan att stå emot.

Liksom detta förtryck. Mm. Ja, verkligen. Men tillbaks till 200728 så battle groupen tog mycket av av armén och försvarsmaktens kapacitet får man ju säga. Eh, och sen så går Ryssland in i Georgien och plockar bort eh landområden från Georgien och sätter upp lydstater då eller eh delrepublik eller vad man kallar det, Abchasien och Sydossetien som de fortfarande ockuperar. Vad vad hände vad hände där i i i armén i försvarsmakten då?

Eh, jag vågar påstå att det var ju fortfarande från politiskt håll det här med internationell tyngdpunkt eh och det som intensifierades eh och som tog jag ska säga efter Bärgtregruppen då som nästan tog all kraft både från politiker och andra, det var nog våra vad heter det insatser utlands då framförallt i Afghanistan. Alltså även om vi inte hade mer än upp till 600 personer samtidigt som mest så ska man ju veta det att tre dödsfall, jag har själv stått och tagit emot ett 20-tal skadade som kommit hem, skapade ett oerhört politiskt tryck eh på på vad heter det systemet. Eh och man tog ju årliga politiska beslut att man skulle förlänga då insatsen ett år i taget. Så att det var ingen självklarhet att det skulle bli förlängt eh från december år 2009 till 2010 utan det var ju en speciell process runt det där. Så att det tog mycket kraft och man tror eh eller rätt sagt jag tror nog att att man från politisk ålder tänkte så här att ja men nu blir det väl inte mycket mer med Ryssland. Man har man har nog lugnat ner sig. Det det kanske det kanske går åt rätt håll. Men han har inte riktigt lyssnat på vad Putin sa 2004 och tog de olika stegen efterhand. Och ibland kan man ju tycka att det finns en form utav scenfärdighet då, därför att att man brukar prata om att ja men vi har tio år på oss. Mm. Ja. Okej. Men från när börjar den tidpunkten? Borde varit 2004 eller borde det varit 2008. Jag vågar påstå att det var först 2014 man börjar känna av att kanske man startar klockan nu. Mm. För det var egentligen två i försvarsbeslutet 2015 som det var en liten förändring i i ekonomiska anslag. Mm. Och men ingen jätteförändring heller. Ingen jätteförändring. Men det bröt i alla fall en trend. Ja. Mm.

Men hur var det då? Alltså Afghanistan skickar folk där och det är ju ett väldigt ett väldigt konkret och påtagligt när man får hemskadade och vi har ju ett par som har stupat också i Afghanistaninsatsen eh som naturligtvis har mycket kraft och energi samtidigt som man vet att då Ryssland precis har invaderat ett grannland. Hur det är olika krav också på materiel naturligtvis. Eh, jag menar Afghanistan ställde mycket högre krav man vill inte åka omkring i i ja plast plastgipar var väl det man och uttryck som man använde på den tiden man vet de vill ha splitterskyddade fordon och sånt och de typen av splitterskyddade fordon kanske inte var precis de man var ute efter för ett stort krig mot Ryssland. Hur hur gick tongången och diskussionen där?

Eh nej men om vi spinner vidare på först Afghanistan och sen vad som hände i övrigt i armén där kan man ju säga så här att eh när jag tog över då 2007 och efter min första sån här inspektionsresa ner då kände man ju direkt efter att man har pratat med ett förbandschefer för prat med trupperna vi måste göra en hel förändring utav utav själva styrkebidraget alltså vad man har för prylar. Alltså tittade historiskt sett Bosnien, Kosovo så gick man ju dit med ett rätt så tungt inslag utav PBV 302, alltså våran gamla splitterskyddade eh sånn här vagn. Eh vi hade till och med danska stridsvagnar med mera så att vi kunde så att säga möta en ett tufft hot för att sen kunna deeskalera med ett ett lättare bidrag. Här gjorde man ju tvärtom från början och jag ska inte skylla på någon varför det vart så. Men man bedömde väl att hotbilden skulle inte förvärras, vilket den gjorde. Så vi fick ju förändra liksom oerhört mycket. Så det tog mig tre år ihop med arméstaben att att förändra hela det materiella innehållet. allt ifrån eh sån här eh UAVer som kunde vara uppe i luften till eh ett 90-tal så här RG32 eh fordon eh alltså pansar bepansrade fordon som klara av patrullfordon ehfor 90 vi hade väl ett tiotal där nere eh minsökare minhundar eh bättre utrustning med mera för soldaterna allt det där tog ju tid men Eh, vi lyckades med det och eh 2011 tror jag att då hade vi liksom förändrat hela bidraget till att det var någonting. Sen ska man ju veta det förutom Afghanistan som jag sa tog mycket tid så hade jag ju ett ansvar då som armén främste företrädare att faktiskt driva armén utveckling och titta på vad vad är det för någonting som händer bortom internationella insatser för det är ju bara ett politiskt beslut bort. Mm. Jag hade, jag var borta i Pentagon och träffade min amerikanska motsvarighet så och han ställde ungefär samma fråga till mig. Vad har ni för målbild? Så vi har tagit fram en ny målbild i armén. Vi ska gå tillbaks till den gamla förmågan. Kunna slåss i brigad, manövrera och slå motståndare. Och det hade man monterat ner den förmågan som hade man monterat ner helt. Och vad är en brigad för något om vi ska En brigad? ungefär 5 o500 soldater eh tre till fyra vad heter det olika manöverbataljoner och stödförband, logistik, ingenjörer, arteri och sådant som då skulle kunna med kombinerade vapen och att slå motståndare. Det hade man monterat ner. Men det sa vi så här, både jag och amerikaner att vi måste återgå till den förmågan för även de hade tappat detta. Mm. För man hade under den här eran med internationella insatser så hade fokus varit egentligen på att skicka ner bataljoner eller kanske bataljonstridsgrupper var ju också så här begrepp som förekom. Och brigad är första storleken på förband där man kombinerar olika sorters eh verkanområden kan man väl säga. Det kan man säga. Och man vet alltså även man som amerikanerna sa att de hade en brigad nere i i Irak. Ja, men alltså på fältet va så var det ju aldrig mer än ett en pluton på en 30 40 man eller ett kompani som rörde sig samtidigt så att det var ju liksom jättesmå patrulljenheter om man uttrycker sig så. Mm. Ja.

Nej, men samtidigt då i i hemma så var det ta fram en tydlig målbild att återta brigadförmågan och klä då denna brigadförmågan med en en relevant organisation eh och inte suboptimera för att det ska vara internationell insatser på sikt. eh ta fram eh liksom det var ju mycket materiel som har fått stå tillbaka under rätt så många år. Så vi drev igenom då att man skulle anskaffa archerarterisystemet, splittskyddade så här granatkastarbandvagnar, ny soldatutrustning, fler patrullfordon, renovering utav stridsvagnar, eh UAV-systemet eh ja det är för att nämna några prylar då. Och sen så hade vi det här någonstans den här genomförandegruppen kommer in va också är inte det? Ja, de kom nog in eh just det någonstans där 2008 någonting. Mm. Eh där man i princip mot Försvarsmaktens rekommendation nu börjar liksom göra penstrick på materiellplanen på tal om uppdragstaktik. Mm. Och strök ett antal viktiga materielsystem. Amatörernas afton har ju det här diskut kallat. Ja, det var ju inte någonting som vi var så imponerade över och jag kom ihåg att jag var nere med dåvarande eh verk Göransson i det samlade försvars- och utrikesutskottet och så fick eh jag frågan, jag tror det var Alan Winman som ställde den. Han sa så här: "Jaha, har vi som politiker gjort allting för att kunna stödja er?" Då svarar jag: "Nej, det har du inte gjort." Då tog jag exemplet med det taktiska UV-systemet. Eh, med det kunde vi liksom vara uppe dag som natt och spana upp till 10 mil bortom kampen och kanske hitta då människor som la ut vägbomber och ville ossila. Ja, det tog en månad så var det återinfört i systemet. Så att jag tror att återigen va att vi ska aldrig prata om eh för politiker vad de vill höra utan vi ska prata om vad vad truppen behöver höra och vilka system som är viktigt för att vi ska överleva på slagfältet. Mm. Sen får de fatta vilka beslut de vill, men att vara otydlig på det, det skapar bara en fel signal.

Något som jag har funderat mycket på under hela den här nedrustningseran, det var ju vi lyckades ju någonstans i Sverige i Försvarsmakten ändå trots alla odds, att behålla den här förmågebredden som det heter då på militärspråk. Det vill säga att man behöll lite luftvärn, lite ingenjörsförband, lite stridsvagnar, lite stridsfordon, lite ubåtar, eh mycket stridsflyg eftersom men men vi behöll allting medans många länder i Europa plockade ju bort stridsvagnsvapnet helt till exempel plockade bort broläggningsförmågan helt. Alltså båtvapnet i Danmark till exempelvis. Exakt. Vad hur för det det här har vi ju nytta av idag när vi ska återta för det går ju snabbare att återta från från ett par procent än från om det inte finns. Hur eh varför gjorde vi de avvägningarna och hur var det var det tur eller var det skicklighet eller Nej, jag vågar påstå att det var det var skicklighet och medvetet val. Vi hade många sådana resonemang i Försvarsmaktsledningen, alltså ÖBS ledningsgrupp då då där vi sa så här att det tar även om vi inte har har bredden på allting så har vi bara grundkompetensen och förmågan att fortsätta utbilda och driva utveckling i stridsvandssystem, luftvärnsförmåga, ingenjörförmåga eller vad det kan vara för någonting. Då kommer vi så att säga från den plattformen kunna tillväxa mycket mycket snabbare eh när man eh och om man har behov av växa växla upp då då. Och ett historiskt exempel det tycker jag det kan man väl ta här även om det så att säga är lite lite hemskt va. Det var ju andra världskrigets eh inledning. Jag menar tyskarna växte ju snabbt till eh tack vare att man hade under 20-talet i princip haft en begränsad volym soldater och så övade man in i såna här olika kaderförband. Man satt upp helt enkelt enkla kförband och övade på enkla sätt och när man skulle tillväxa så hade du egentligen stommen med officerare som hade kompetens och man kunde bara slå till på bredden och det var ungefär samma förhållningssätt vi vi tog er att tar du bort bredden det är en sak men om du tar bort vad heter det en en förmåga helt och hållet eh och och då då är det mycket mycket svårare att att kunna växla upp då har vi de här tio åren igen. Mm. Så det var egentligen alltså det var medvetna beslut, hårda prioriteringar och eh helt enkelt en strategi man hade eh i försvarsmaktledningen vid den här tiden. Ja, det det vågar påstå att att vi sa att vi ska undvika vi ska till yttersta undvika att plocka bort så att säga eh beredden utav olika förmågor. Eh sen kan v det djupet i en viss utav de här förmågorna liksom vara vara vara rätt så grunt då. Men men ta inte bort någonting.

Hur lyckades ni motivera det mot politikerna? Eh nej men så länge vi höll budgeten eh så var ju de glada om man ska vara riktigt ärlig. Eh jag v jag tror inte att någon politiker oaktat vilken politisk konstellation som var hade några synpunkter egentligen på på just eh just det förhållningssättet utan det var väl vissa större materiellsystem. Du sä när det skul fattas beslut om jassystemet eller någonting annat har det klart att då fanns det politiskt intresse. Mm. Sen har vi ju en en jätteskuld fortfarande av att vi inte fick pengar och och modernisera upp alla de här olika materiella systemen. Så det är ju såna otroliga ehm ja men otroliga hål som vi måste fylla för att ens komma upp. för försvarsbesluten under den här tiden var ju inte finansierade. Det de beställde och det man tillförde med pengar var ju inte heller ehm var inte balans. Nej, det var inte balans. Och och jag menar eh om du då står i situationer att pengar inte räcker till, ja då får du prioritera de få pengarna som är kvar. Då får det gå till till ammunition och annat och utbilda faktiskt de som är inkallade. Och vår internationella insatser var prioriterade, fick de i första hand grundpilling, sen i andra hand va för att backa upp detta. Och då vart det ju så att att materielunderhållsfrågan vart ju år efter år eftersatt och precis som du säger att att den skulden vart ju rätt stor efter ett antal år i både materiellanskaffning men också underhåll utav den materiell vi väl hade. Mm. Mm. Och det är ju lite som Ja. som järnvägsnätet i Sverige, alltså när man när man väljer att så att säga underinvestera under lång tid. Det är ju som en bostadsrättsförening med massa lägenheter som inte gör avsättningar till sin reparationsfond. För eller senare så ska fasaden renoveras. För eller senare måste taket bytas ut. Eh, och det är ju en skuld man bygger upp som inte kanske syns på pappret men nu ska ju den betalas. Eh, men så är det. Eh, det kommer alltid alltid en sån här payback time. Mm. Och den är vi inne i nu. Mm. Samtidigt som man ska tillväxa eh anskaffa ny materiel, utbilda utbilda tekniker, instruktörer och och det tar tid. Mm.

Varför lyckades inte Försvarsmakten på den här perioden eh och som sagt när du var arméchef och trots att Ryssland gick in i Georgien, varför lyckades man inte få politikerna att börja den här 10åriga upprustningen redan 2008 till exempel? Det är en bra fråga. Eh, jag kan ta ett exempel. Jag vet att våren 2008 då lämnade vi in budgetunderlaget eh och ÖB fick bakläxor. Det skulle sparas ännu mer. Det fick ju de och alltihopa och eh då var det en skrivning. Alltså det brukar ju finnas ett kapitel som handlar om om vad heter det omvärldsläget och hur det ser ut i i olika länder. Och där beskrev dåvarande eh ÖB Håkan Serén ungefär på följande sätt att ett eh ett tillväxande Ryssland och eh en ökad aggression kan inte uteslutas. Och det var ju inget märkvärdigt i det. Eh, det vart ju inte någonting som det står idag i pappren och han fick mycket för det från politikerna. Och sen kom ju det med Georgien som ett brev på posten två månader senare och då försvann lite grann den eh politiska kritiken som väl hade varit runt det där. Jag tror inte man ville från politiskt håll eh liksom inse riktigt eh det allvar som var. Och tyvärr var det så här att det var inte bara i Sverige. Det här var ju så att säga en sjuka egentligen i hela Europa. Och eh man ville nog inte tro att Ryssland skulle ta och eh komma tillbaka på det sättet som man väl gjorde. Men men ändå då för jag förstår det hela den dynamiken att om man om man som general eh två tre fyrstjärnig över då går ut och skriver saker i olika dokument som blir officiella eller uttrycker sig i mediaintervjuer på ett sätt eh så fick man alltså då fick man smäll på fringarna från politikerna men har man ändå inte nu tog ju då var ÖB sitt sitt ansvar åtminstone eh del del här men men men ni ni nådde ju man kan åt man säga facit är att ni inte nådde fram 2008 och den tiden. Nej men så är det ju. Alltså rent politiskt sett så var man inte eh var man inte där i i vad heter det i sin övertygelse att det här skulle vända åt fel håll. Utan eh utan återigen va jag tror nog att på folk och försvars konferens 2009 när Jan Björklund för första gången börjar prata om att vi måste nog återta nationell förmåga eh försvarsplanering och sådana bitar. Det var egentligen första signalen så visst börjar man väl ta åt sig men liksom inte på bredden på det sättet. Jag menar titta eh titta under den perioden va hur de olika politiska partierna eh Vänstern och Miljöpartiet som i princip tyckte att försvaret var helt onödigt. Man kunde banta ännu mer. Eh eh de andra partierna låg ungefär i samma nivå. Mm. Ja. Men även Moderaterna som jag var och och Reinfeld som säger att eller militäret särintresse Mm. till idag där vi har en en nys eller nys ett halvår gammalt försvarsbeslut där samtliga partier är helt överens om innehållet och inriktningen och överens om att vi ska få 187 miljarder om några år. Det enda egentligen man är inte överens om det är v egentligen finansieringsformen men vilken oerhörd skillnad i politisk eh backup det det är nu Mm.

Nej och jag är oerhört klar för det. Jag hade ju Miljöpartiets försvarspolitiska eh talesperson här på podden. Eh har inte släppt det nu när vi spelar in det än, men men vi pratade om det och eh det är ju inte mycket som som du är inne på det där. Det är inte mycket som skiljer de politiska partierna. Till och med Miljöpartiet och Vänsterpartiet är ju för den här upprustningen vilket är naturligtvis historiskt. Men men jag skulle återkomma lite till den just för för mig och för dig och för för oss som var i försö så var det ju så otroligt tydligt alltså om man man börjar återskaffa landstigningsnar som och började genomföra sapad, alltså olika typer av övningar där man ju övade angrepp på västländer eh rakt av och det var ingenting man eh doldde särskilt mycket heller. Eh ja, ryska påsken har vi ju som ett exempel av eh på för sig 10-talet och så 2008 Georgien och och Putin eh tydligt att han inte kommer släppa ifrån sig någon makt nå mer utan att det liksom inte är den här demokratiska utvecklingen som vi hade hoppat på. Så jag tycker att alltså varningsflaggorna eh eller ja varningsflaggorna de var ju till och med varningsskotten alltså löd ju där väldigt tydligt. Men ändå så jag förstår fortfarande inte riktigt varför inte varför vi inte lyfte ut huvudet ur sanden där och och Nej, jag förstår inte riktigt det fortfarande.

Nej, men alltså från Försvarsmakten då så gjorde vi då gjorde vi vad vi kunde och det finns ju någon gräns där då det vill säga om du i ledande befattning går ut och säger så här: "Jag tror inte på det politiska systemet ni gör helt fel." Ja men då har då kan du lika gärna vad heter det? Skriva på din egen avskedsansökan. Så att det finns ju någon form utav balans där mellan hur mycket kan jag liksom driva på i egentligen uppfattning eh min egen uppfattning och hur mycket kan jag driva på eh det som är Försvarsmaktens uppfattning utan att gå över gränsen med vad som är lojalitet och inte lojalitet. Det är hårdfin gräns alltså. M. Eh, men det är otroligt spännande för det här med lojalitet är ju ett sånt spännande begrepp för för någonstans så lojaliteten är ju mot mot Sverige någonstans. Den är ju inte mot mot den politiska ledningen. Det är ju de är ju valda för det. Men det är ändå Ja, men så du har rätt. Eh och och eh men det finns det finns ändå en en sån här balansgång som är intressant va. M och jag brukar ju ibland få frågan så här att men hur hur har du dina lojaliteter? Jag brukar säga att man har lojalitet uppåt, en åt sidan och så sen en mot underställda. Jo, det är rätt. Men jag brukar alltid säga till mig själv så här: Lojaliteten det är mot min uppgift. Mm. Den uppgift du har här och nu, är jag arméschef då är det lojaliteten mot armén som är det viktigaste. Jag drev frågor som inte varken dåvarande eller efterkommande öb tyckte var helt eh ok. Men så länge så länge man driver en fråga till dess beslut är fattat så måste man våga driva det för att det det är min uppgift. Sen får någon annan dömma av när nu går vi så när väl beslutet är taget ja men då får man helt enkelt acceptera det eller så får du kliva av. Mm. Så funkar det i en organisation. Mm.

Ja, men det det är en spännande tid och det var inte meningen och och singla ut dig Bernt som någon utan det här var ju eh det var ju många som framförallt på politiskt håll som jag eh ja men jag jag tycker att det var så det var så otroligt tydligt senast 2008 borde ha varit tydligt och eh och det man än man fortsatte ju den här nedrustningen i princip efter 2008 och det för mig är det sen tror jag att det det i retroperspektivet när vi sitter och har facit men alltså för mig var det tydligt då Ja, här var liksom så jag tänkte påä då. Jo, men jag tror att att eh även om man tänkte på det och och drev på olika sätt och och så där så tror jag att i retroperspektivet när man har alla korten på bordet så är det mycket lättare att skriva rätt rätt lottorad. Och jag tror att så var det nog för politikerna också utan att ta någon i försvar. Eh, men det fanns ju det fanns ju liksom eh krafter i det politiska systemet som faktiskt ville göra någonting medan det fanns helt andra krafter. inom partierna och mellan partierna som vill någonting annat. Så att det var nog inte helt lätt att få ihop det där på olika sätt. Nej. Och sen hade vi 2008 har vi global financial crisis med med budgetar och och det är klart att finansdepartementet var ju inte sugna på och slänga pengar på eh på försvaret där heller. Så det är sådana saker som spelar in också. Nej. Och så vet man det att eh eh inför valet 2010 va ska man börja prata om om ökad hotbild och mer pengar till försvaret när man kan höja barnbidrag och lite annat. Ja men du vet hur det funkar i en politisk process. Det är ju inte en valfläsk man gick ut med 2009. Nej nej nej. Men det spelar tid. Men ändå så som sagt brigadförmågan eh och att behålla förmågebredden. Eh Gotland pratade du om under den här tiden också? Ja, Gotland eh det var ju inte så där många som som eh som pratade Gotland på den tiden. Nej. Och Gotland var ju alltså förutom lite hemvärldsnärvaro så var det alltså avmilitariserat. Ja. Det fanns en hemvärnsbaton på drygt 400 personer där. Eh, och det var ju en annan sån här fråga som vi faktiskt i armén drev. eh där vi fick till eh en ledningsförmåga på Gotland som man skulle liksom kunna börja ta och krigsplacera eh kanske en överste och ett ett tiotal människor som börjar liksom planlägga det här ihop med att vi fick dit att man skulle förådställa ett stridsvandskompani det fick vi till en sån skrivning i våran sån här stridsfandsutredning som vi fick till i armén vilket skrevs in i försvarsbeslutet 2009 som Man man placerade alltså man förlagrade stitsvagnar kan man säga. Förlagrade 11 vagnar på Gotland för att skicka dit personer eller ha krigsbaserat folk på Gotland som kan sköta dem och träna dem med en viss regelbundenhet. Det är oerhört mycket lättare än förflytta 11 * 65 ton. Mm. Och därför har ju USA det finns ju en marinkorsbrigad som har all sin materiel i de norska bergen till exempel men personalen inte där ex. Det började det började där kan man säga va. Men det var faktiskt i armén som vi drev det här med att få någon form utav återmilitarisering och utanför att slå man för bröstet va. Men jag jag skrev i på krigsvetenskapsakademin om det var bloggen eller på vad det var ett förslag då hur man skulle kunna ta och etablera i nästa steg en en stridsgrupp då. Och det var ju nästan odagrant det som blev sen i försvarsbeslutet 2015. Så att eh lite har man var med och påverkat den delen och idag är det ingen som ifrågasätter liksom logiken och klokheten i det. Nej. Nej. Tvärtom. Då var det det både internt i Försvarsmakten men också externt. Mm. Så är det. Nej, det det jag kommer ihåg den debatten så väl också att det samma sak där helt ofattbart att det att det och 2015 först det visar ju också på att det tar det tog ju år ändå trots att alltså få till det här. Ja, så är det. Och det det är liksom inte det är inte gjort i en handvändning utan återigen va bara få dit e en 4 500 man eh etablera vad heter det en ny form utav förläggningsutrymme annat när den andra är försålt och inte passar in i stadsplanen och lite annat. Det är inte gjort i en handvärning. Nej. Och det är ju fortfarande inte klart där ute. Eh så även om det har hänt väldigt mycket och inom inom myndighetsvärlden vad jag förstått så är det rekordtid. Ja, men det men det säger ju en del att att det här 2015 var det och och det är 2025 nu och det är fortfarande inte helt helt klart. Men nu är vi ju på plats med tre. Ja. Och då då har de här tio åren gått. Ja, precis. Men det är ju det att vi borde startat de tio åren där kanske 2004 eller senare 2008. Ja. Eh, artillerisystem, luftvärnsförmåga också sådana saker. Du nämnde archer innan. Eh ja, det det fanns ju en period där 2007-8-9 där det frågasattes i princip eh alla olika materiellsystem främst i armén. Eh men vi lyckades hålla emot där att att återigen behålla förmågebredden då eh så att man man inte tog bort några system utan att man behöll olika funktioner. Eh för att då kan du tillväxa på ett helt annat sätt. Det fanns till och med internt krafter på som ville lägga ner luftvärnsystemet. Mm. Eh, och jag vet en Försvarsmaktsledning vi hade rätt eh sent en eh kväll någonstans där våren 2009 eh där det var inte så där många runt bordet som tyckte att hade avvik en uppfattning. Men jag sa så här, vi kan inte ta bort ett system utan att det finns en operativ analys. Vi kan inte sitta här och tycka saker. Och då du drog byråkratikortet alltså. Ja, jag ska säga så där att jag drog nog det operativa kortet och säga så där att utan en operativ analys så ska vi en dag kunna se oss i spegeln och säga så här att på vilket på vilket eh på vilka grunder fattar vi det beslutet? Eh, men jag vet att på den natten så räknades de med olika pengar och lite annat och överfattade beslut dagen där på då Håkan Serén att inte lägga ner systemet vilket var helt avgörande för förmågan. Så så det var alltså bara vi tar kommer tillbaks här så det är alltså i princip även om det är ett politiskt beslut till slut men de hade antagligen lyssnat på det så att vi är alltså ett möte ett mötes avvikande uppfattning ifrån att ha lagt ner luftvärn för svensk luftvärnsförmåga Ja 2009 var det så ett möte Ja ett ett möte och eh eh där det fanns eh eh där det fanns eh rätt så eh eh tysta vad heter det uppfattningar runt bordet. Eh, och eh men Håkan Serén var klok nog och lyssna på argumenten eh som eh, som framfördes och och sen så vart det så att vi inte tog bort det. Och jag menar ett skäl jag sa, hur ska man kunna skydda våra luftförsvarssystem, alltså flygvapnet, marinbaser, viktigare vad heter det, sån infrastruktur eh större delen utav Stockholm, Göteborg, Malmö om vi inte har så att säga ett luftvärnsystem på backen som då kan vad heter det kan verka och vara vara aktivt. Ja, vi kan ju inte ha som ett antal jasplan uppe 247 i patrullbana och tror att vi kan lösa uppgift. Det finns inget land som har en sån lösning. Och det var väl de här argumenten som till slut fick systemet att att nyktra till. Och vad vad var det här för sorts möte? Alltså det här är ett budgetmöte då eller? Nej nej, det var Försvarsmaktlin möte där där vad heter det tyckte att ja men det här är ju inte efterfrågat internationellt. Nej men så det kan vara efterfrågat nationellt om två veckor. Det vet vi ju inte. Så att visst visst fanns det spänningsfält mellan olika generaler och amiraler också. Nej för mig är det det är en så sjuk tanke att 2009 att det är så nära att vi blir av med och och det ska man säga också. Luftvärnet vid den tiden var ju inte de hade inte fått de senaste prylarna då. Det var ju inte Patriot och Robot 98 IR direkt utan det var ju gamla håksystem och och robot 70 var väl det de hade vid den här tiden. Men ändå det var ju kompetensen alltså hur man hur man det var kompetensen förmåga att utbilda funktionens så att säga ledningsförmåga hur man hanterar det med luftmål och grejer. Alltså det där är ju inte någonting som man bygger upp rakt upp och ner. Nej absolut inte. Det är först först nu vi har lärt oss igen hur vi hur luftvärnet och stitsflyget interagerar i luftförsvaret och nu är det IA eh IA IAMD integrated Air Miss Defense som är ju bland en av Natos prioriterade förmågor. Och sen så 2009 efter den så är det är det alltså ett möte ifrån att i princip föreslå att lägga ner här. Ja. Och sen vet man ju inte om eh även om det hade fattats ett sånt militärt beslut i laget om om politikerna köpt det. Det det men den den det vart ju en ickefråga då då. Ja. Eh men eh men men återigen så tycker jag det visar så här att har du bara rätt argument Mm. så kan du även i minoritet få din vilja hörd. Mm. Men då men då då än en gång tillbaka till ledarskapet. Då krävs det ju att de här den enstaka individen runt det här bordet eh använder sitt ledarskapital för den här frågan. Och det finns ju naturligtvis i de här rummen tusentals frågor som ni diskuterar där du också vill använda ditt ledarskapital och ditt förtroende. Du kan ju inte alltid vara den som är motvalls i allting hela tiden. Nej, absolut inte. Utan men du måste ju också ibland välja dina kamper. Mm. Eh, och jag vet ju hur frågan med med eh värnpliktsens vilande och när vi skulle ha vad heter det anställda och deltidsanställda soldater och sjömän. Jag eh jag visste ju att att vi kommer liksom aldrig kunna ta och och rekrytera på frivillig väg de här volymerna och det kunde vi aldrig heller. Det var Ja, precis. Det var också en sak jag sa när de alltså var den här den här glädjekalkylen att man ska stanna som anställd med var det 20.000 i lön i vad var det 6 plus två år och allt vad det var man räknade på Ja och att man skulle på 4000 in skulle rekrytera varje år 3400 och sen kunna krigsplacera en del. Vi lyckades ju aldrig attrahera mer än jag tror det var ett år 2500 som kom in frivilligt och sen och de stannar inte så länge som det var planen Nej en tre år kanske i bästa fall. Eh, och

Eh, och att då va vetskapen om att det här kommer inte bli bra för armén. Men det fanns en sån politiskt tryck. Hur ska vi gå den vägen?

Eh, eh, och och att då argumentera för eh, vilket jag tyckte att vi borde ta. Och när man går in i ett nytt system så kanske man ska ha kvar det andra och och skala av det successivt, m för att sen se okej, vi vi kan ändra ifall det blev någonting. Men det fanns inte en en varken militär vilja eller en politisk vilja att att gå den vägen. Och då inser man så här att okej, ska jag ta den kampen och driva det till absurdum när jag vet att jag kommer inte vinna den kampen? Alternativet är att kliva av i befattningen. Ja, men då då in man säer att nej, okej, jag släpper det här nu. Det kommer tid som visar sig eh, hur det blev ändå. Och det är ett exempel på att ibland måste man släppa vissa frågor för att det liksom eh, det det blir bara kontraproduktivt.

Men var det inte oerhört frustrerande att ha alla de här kamperna? Eh, det det är oerhört eh, jobbigt med de bitarna. Jag brukar säga det till de som officerar idag och alltså, jag jag avs inte alltid det jättejobb ni har att tillväxa. Det är jättejobbigt eh, att ständigt vara med det trycket med en autofrågan och lite annat. Ni har en jätteresa. Ni gör ett fantastiskt bra jobb. Men och andra sidan, jag har hellre en sån situation än politiker som inte vi ge oss pengar. Misstroende mellan politiker och och försvarsmakt. En en befolkning som inte riktigt känner att det här är viktigt. Eh, eh, det är en helt annan förutsättning. Mm. Mm. Ja.

Nej, precis. Man man det finns olika typer. Jag vet ju väldigt många i försvarsmarknaden idag som eh, jobbar jättehårt och det springer och och det är otroligt pressat på många sätt och men men det som du säger Bernt, att det är ju eh, det är en annan det är ett annan. Ja, precis. Det det är ändå ett mer ang problem att ha än än än det som du. Ja, jag upplevde och men det var ju inte bara det var ju liksom alla i den i generationen som satt på de befattningarna som som upplevde samma sak. Mm. Eh, och det får jag säga att att även om vi hade olika ansvar som eh, eh, marinchefen och flygvapenchefen och jag och riksamhetschefen, vi hade alltid ett jättebra samarbete och vi slogs för våra saker men vi försökte alltid att att slåss på ett schysst sätt argumentera och tog inte så att säga och argumentera för att tog bort andras resurser. Så att jag tycker vi hade en en bra dialog på så sätt.

Hur är det och hålla modet uppe då i i armén under de här åren när det ändå inte så att säga går åt det hållet som som du ville? Ja, alltså det det var det var en tung period alltså speciellt då att har de här internationella insatserna då som som tog mycket kraft och det var mycket i media och det var ju aldrig positivt komma till TV4 eller till till SVT och berätta om någon som hade dött eller skadats utan det var ju alltid tråkiga besked. Eh, man vart ju påpassad på lite olika sätt eh på den biten. Samtidigt ska man då driva armén utveckling med brigadförmåga, nya specialistofficerer, nya materielsystem annat så att det var det var en det var en jobbig period. Jag fick ju förfrågan då om jag ville förlänga då eh ytterligare tre år innan eh jag skulle gå i pension. Men då sa jag så här att ja men fem år det är ungefär vad man i den här situationen liksom orkar med och kunna liksom köra 100 % utan då är det bättre än någon ny kraft tar över och fem år är det rätt lång tid. Eh jag brukar säga att ja men man satt ju lika lång tid på den befattning som andra världskriget var. Då får folk lite perspektiv. Eh så att då då behöver man göra andra saker. Mm. Mm.

Och innan vi går in på de andra sakerna, bara kort artillerisystemet också för det vart ju en period där vi plockade bort bitsarna eh och vi hade inte fått leverans på archer. Ja. Men vi behöll ändå arteriförmågan. Vi behöll arteriförmågan och det är klart att det fanns väl några system kvar som man kunde ta och och eh öva tekniker och och eh befäl på och lite annat eh och öva funktionen som sådan. Och när väl prylen kommer sen ut så är det klart att då går det mycket mycket fortare att att få den här rent operativ. Men var det var det var också samma sak där att det var nära att artilleriet var på väg bort helt eller hur såg det ut? Eh ja det är klart att det fanns det fanns ju krafter eh från politiskt tal och annat som tyckte vad ska vi ha det till och det är inte internationellt efterfrågat och lite annat. Men återigen va så pendeln slår ju så snabbt. Jag brukar alltid säga det till förbandschefen när vi hade möten och där där det kom upp frågan. Ja men för internationaliseringens skull så behöver vi göra det här. Jo sa men det där är ett politiskt pstrkbort. Det kommer ju aldrig vara för evigt. Nej alltså sen så det tog inte många år sen så vart det ett penskbart. Ja, vad har vi ute idag i internationella insatser? Vi har väl ett ett ja 40 50-tal olika såna här eh människor ute i olika missioner som utbildade och vi har en del i Korea och lite annat förutom då att det finns stabsofficer ute men det är ju en helt annan volym än vad vi hade förr. Mm. Ja precis. Idag idag är det egentligen bara det vi kallar enskilda missioner. Några få eh individer här och där. Mm. Ja. Och nu är det ju artilleri eh obemannat luftvärn. Det det är såna här saker som vi behöver idag. Allt det som var eh ja det som inte riktigt var man såg eh efterfrågan på. Nej nej men så är det. Mm. Ja.

Fem år som arméchef. Något mer där som vi ska prata om Bernt med? Eh ja vad ska vi ta upp någonting mer? Eh nej men det är klart att eh det är en intressant period. Jag brukar säga till människor själv att även om det var oerhört mycket jobb och mycket ansvar och så är det också som är mycket som är stimulerande att bara träffa folket ute på fältet eh eh nationellt och internationellt och se vad vi faktiskt åstadkom där då. eh att få möjligheten att åka till andra länders arméchefer och blev mottagen som nästan kungen själv då och få liksom inblick i deras vardagsfrågor och funderingar och se och jämföra på vad vi gör och lite annat eh var ju var ju oerhört intressant. Så att det är klart att myntet har ju alltid två sidor. Det finns ju en sida som är lite jobbig och annat och sen finns det ju en sida som ibland kan vara rätt så trevlig att uppleva också. Visst är det så. Mm. Nej.

Och och en sista fråga som jag hade till dig när det gäller de här åren innan vi går in på eh på vidare där det är ju det här med alltså just centraliseringen bland annat då man la ner alla tidningar och allting skulle vara försvarsmangskommunikation. Mm. Det var inte det var fanns inga inget utrymme för att förbanden själva hade kommunikation. Eh stridskrafterna själva hade kommunikation så som det verkligen håller på och vända eh idag. Nej men så är det va. Och eh det skulle vara ett varumärke det var Försvarsmakten. Jag vet att flyvapenbloggen fanns och det tyckte man på något sätt var okej. Men jag startar ju då med armés eh både armébloggen 2011 och också återinförde arménytar i PDFform. Men det var ju inte några glada min nere på info för det alltså. Nej, men man måste inse sig att att förbanden längst ut på linan försvarsgrenarna har ett ett behov utav att kommunicera ut sina frågor till sin krets. Annars så upplevs det bara lite för mycket streamlinat i mitten. Mm. Ja, jag det är en av mina kwavhytter som jag har blivit inkallad på är ju precis för jag skrev till dåvarande flygvapenchefen att jag tyckte att vi att vi borde ha mer eh kommunikation så eh från flygvapnet. Det var det var inte uppskattat i mellanchefsledet att Löjtnanten Vilman hade skickat ett mejl till. Jag skickat mejl här. Vem? Vilket då var det? Eh det var Mats Helgesson som var flyvens chef som förövrigt också har varit på här på på podden vilket är kul. Nej men det var det var ju ja jättebra och vi har haft med varandra att göra i lite andra projekt också. Men det det säger ju en gång den här pendeln hur snabbt det går från att då bara centraliserad information till idag där det faktiskt uppmuntras att förbanden har Instagramkonton och lägger ut och och det är ju det här med förbandsanda också och att man får marknadsföra sig själv och visa sin egen särart för det finns ju så mycket häftiga intressanta spännande saker inom alla funktioner. Det är inte bara stridsflyg och jägarsoldater och ubåtar och allt var utan det finns ju hur mycket som helst som man kan visa på. Ja. Och dessutom så tror jag att att eh eh att att ha en decentraliserad informationsflöde då träffar det också mycket mer rätt mot den så att säga kundkrets som då ska läsa om förbandet eh jägare eller ingenjörer eller flygvapenförbandet. Och det intresserar i i grunden människor till att kanske söka att bli specialistofficer eller officer eller anställd solat sjöman. Så att det där är ju en del utav rekryteringsprocessen också och inser så här, vänta, jag är nu anställd soldat här. Jag börjar nu tröttana lite grann men vänta lite grann. Det finns ju faktiskt en hel del annat i Försvarsmakt jag ska kunna söka. Det kan ju finnas en kille eller tjej som känner sig här efter fyra år som stridsfå 90 vad heter det gruppchef. Nej men jag vill jag vill bli fönsjägare anställd där borta. Ja men vad bra. Vet man inte om det där va då då då vet man ju inte att att det finns möjligheten att söka. Nej. Eller söka över till ubåtsvapnet eller vad som helst. Mm. Nej.

Och jag märker ju också tydligt av en skillnad i kulturen i försvarsmakten bara sen jag började med med sociala medier och YouTube början på 2023. Eh och jag tror att en del är det liksom omvärldsdelen, men det är också att att Nato är också ganska tydliga. De de är ju verkligen ute och har det som kallas strategisk kommunikation. Alltså det är inte bara vad vi kan och vad vi gör och vilken förmåga vi har utan det är också lika mycket vad skickar vi utåt? Jo, vi skickar ut att vi are vi är tillsammans, vi är duktiga, vi har förbandshandela, vi har moral. För det är ju också en del i precis rekrytering men också i avskräckningen att titta vad mycket olika saker vi gör. Eh, jag menar jag var ute på incidentuppdrag eh i Gripen och fotade olika ryska flygplan och allting och så eh, ja men ryssarna vet ju att vi var där eftersom vi var där och sen så la Nato ut en bild för då hade de också scramblat samtidigt på på svenska gripar. Men de enda som inte pratade om det det var Försvarsmakten. Vilket är också så här det är bara ja men det är bara Sveriges befolkning som inte vet om det här. alla andra vet om det så här så att jag jag tror vi har det har funnits en kultur att vi ska hålla på saker i Sverige. Jag tror att det håller på och och jag tror att det är positivt i grunden. Ja, absolut. Va? Och och sen så är jag helt övertygad om att om människor i samhället ständigt får en öppen ärlig bild vad som händer, då blir man inte lika vad heter det förvånad, skräckslagen, eh chockerad och utan att man liksom lever och diskuterar faktiskt läget som det är. Mm. Och det det är ju det som är den potentiella styrkan i ett demokratiskt samhälle samhälle, att vi utbyter idéer även när det är kanske inte så bra alltid utan att vi utbyter även när det går dåligt. Men det skapar ju den här förståelsen som du är inne på och det är ju vår enda chans mot de här mörka krafterna som finns runt omkring oss. Absolut. Mm. Eh, sen så kräver ju det en ett omdöme och en finess i hur man hanterar det. Men men alternativet är mycket sämre. Mm. Ja, så fem år som arméchef. Eh, ganska tuffa år får man ju säga. Eh, nu är det andra tider. 2007 till 2012. De har det tufft nu också men med kanske lite andra förutsättningar. Ann ett annat sätt. Eh, så ehm och så du fick du nämnde det att du fick frågan om och förlänga. Tacka nej till det. Vad hur gick nästa steg till sen efter det? Nej, men då då var det ju så här att insatsen i Korea så på den tiden eh alltså nu 2012 då hade vi ju inte egentligen mer än eh tre befattningar på tvåstjärn nivån. Det var försvarsat i Washington. Det var vad s militärrepresentant nere i Bryssel och så hade vi då övervakningskommissionen i Korea. Eh, och då kände jag så här: "Ja, men jag ska vilja åka ut en sväng till." Och då sa jag till Öby då Sverk Göransson att nej men jag är intresserad att efterträda Anders Grenstad som då var marinchef samtidigt som jag var arméchef men han åkte ner till Korea där 2011 och han skulle efterträ 2013 då sa han men jag jag är beredd att ta där i två då och så vart det eh oerhört intressant region och får lära sig hela egentligen det politiska spelet i Sydkorea, Nordkorea, USA Kina eh den delen utav världens geopolitiska förutsättningar och pivot to Asia och still havs fokusering från amerikanerna och handelsrutter och tavannfrågan. Allt det där kom som en naturlig del där borta. Så att jag har haft jättenytta utav det när det gäller att se de stora penseldragen faktiskt.

Och och bakgrunden, varför har lilla Sverige en tvåstjärnig general på Korea halvön? Jo, det kom sig så här att som du kommer ihåg där när du läser historien att Koreakriget bröt ju ut då sommaren 1950 och höll på till 53. FN gick in eh eh hösten 50 och i princip skar av och sen vart det strider och sen så vart det mer eller mindre en en stillståndslinje. Eh, den demilitariserade zonen som är ungefär 25 i lång, 4 km bred. Där vart det ett vapenstillestånd, det som man kallar arms disagreement. Eh, ingen politisk fred är sluten. Det vill säga rent tekniskt i länderna fortfarande i krig. Men det har varit ett vapenstillstånd som faktiskt i stort sett har fungerat sen sen 1953. Och då var det FN som skulle ha övervakningsansvaret. Men för att skapa en ökad trovärdighet så fick då vad heter det eh Sverige och Schweiz frågan från USA och Sydkorea skulle ni kunna tänka er vara en form utav överrock till FN-systemet? Och så fick Polen och dåvarande Tjechoslovakien samma fråga utav Kina och Nordkorea. Så att de här fyra länderna bildade tillsammans någonting som heter eh Neutral Nation Supervisory Commission som skulle helt enkelt eh granska tillbakandraget utav utav trupp efter kriget i olika hamnar, flygfält, alltihopa. Och det var på den vägen som man hade rätt så mycket folk där borta i början, 3 400 personer från varje land. Eh, och skulle v det se till att att det där vapenstillståndet efterlevdes. Och sen har vi blivit kvar. Och i praktiken är det så att man man rapporterar eh till den amerikanske befälhavaren borta i Sydkorea som är ja har tre funktioner. Han är chef för de amerikanska trupperna. Han är chef eh för det som heter Combined Forces Command. Det vill säga om Sydkorea kommer i krig så är det amerikansk ledning som kommer att ske. Och han är också FN-kommander. Eh, och eh då rapporterar man till honom och han rapporterar sin tur till FN säkerhetsråd. Så vi skriver ihop då varje år en sammanställning på rapporter och annat för att har just den här transparensen. Och det var en utav de sydkoreanska generalerna som man känner mycket väl som sa till mig så att då sa han ni nu vi var jualet personer uppe från Sverige och Schweiz eh ni mer nytta än vi skulle placera ut två tre divisioner till. Mm. För den så att säga signaleffekt att ni finns långt fram och kan verka på den militärpolitiska nivån är oerhört viktig. Så att så är det. Den var bakgrunden.

Ja, men det är så spännande hur en konflikt eh som så att säga inte tog slut men åtminstone pausades. 53 innebär att vi 72 år senare fortfarande har en generalsbefattning på Koreahalvön. Även om man vi kanske inte är så neutrala längre. Nu är vi faktiskt eh på Nej, men det det där är en bra fråga. Det heter neutrala länders övervakningskommission. Ja, okej. Sverige och Schweiz på den tiden var ju neutral. Ja, på den tiden. Ja. Ja, men jag menar Polen och Tjeckoslovakien de var ju inte neutrala. De tillhöver varvapaken. Så neutrala länder in i den kontexten, det var definitionen att länder som inte aktivt hade deltagit med stridande trupp eh under FN:s flagg 5053. Sverige hade ett fältsjukhus i söder Korea men det räknades inte som stridande trupp så att den kontexten var det.

Och hur såg hur såg dagarna ut där och vad var det för sammanhang med eh jag var uppe vid gränsen eh ja jag brukar spendera om tar en normalvecka eh hela måndagen där uppe och måndag natt och och åker till tisdag lunch ungefär eh där vi hade våra interna möten. hade de här formella olika mötena mellan schweizare var nere på de här the blue buildings, de här husen som är mitt på på linjen där och så hade vi formellt sett samma rapporteringsrutiner som vi haft sen 53 så att ingenting skulle vara förändrat. Eh, och sen så var det egentligen om man klustrar våra uppgifter i tre saker. Det ena var att övervaka alla större övningar så att de var som det heter defensive and detrent in nature. Så att det var någon form utav utav självförsvar innan det skulle bli någon form utav slå tillbaka på Nordkorea ifall man blir angrepen. Eh, det andra var att vi utbildade alla frontdivisioner i att förstå vad är NNS:s roll och på vilket sätt gäller regelverket. Så att och det gjorde vi även på olika skolor och och försvarsuniversitet så att man då skulle vara mer restriktiv i på chefsskiktet i i sin eh i sin hållning. Och och sen så var det helt enkelt att eh att åka ut och när det hände incidenter att rapportera eh dokumentera och se till att att det var olika så här överklagand och sånt.

Vad var det för incidenter som kunde hända då? Nej, men det var ju alltid någonting som hände hela tiden. alltifrån att det var någon sån här eh skärmytslingar med att de sköt över med lite arteri någon gång då då eh till att Nordkorea tog och släppte upp sen luftballonger och släppte ner massa eh rent sagt dynga på sydsidan medan sydsidan skickar upp motsvarande ballonger och med propagandablad eller de hade högtalar på gränsen och så ropar de ut sina politiska budskap eller till att det var någon flykting eller två per år som kom över gränsen. Hur många som försökte det vet vi ju inte. Nej. Eh, så att ja, det det var hela tiden där att håll håll sakerna i i schack så att det inte eskalerar.

Och och det är fortfarande hett alltså med olika incidenter trots att det är 72 år sen. Ja, alltså det det där går ju det där går ju liksom i vågor hur den politiska processen är uppe i Nordkör. Men man ska veta det i diktatur i Nordkorea så måste man hålla igång konflikten för att ta och eh rättfärdiga sin egen diktatoriska hållning. Du håller folket i schack genom att att skrämma dem att det finns ett hot söderut. Eh, och då kan man lättare behålla makten. Ja, och nu är de ju väldigt aktuella nu. De har ju varit och sidit i Ryssland, inte i Ukraina än, men de är ju den största eh de skickar ju massor med ammunnition till Ryssland. Eh, och de har haft nordkoreansk trupp i Ryssland som har stridit i kurdiskområdet då. Jag tror inte att de har gått in i Ukraina änu, men Ja. Nej, och de har ju inte, alltså jag tror hör såg siffran runt 10 11.000 1000 soldater och det var säkert närmare 8900 som hade stupat så att det är ju inte obetydliga förluster heller. Nej nej, det det eh det är inte så många som hade haft det på bingobrickan här för några år sedan att det skulle finnas Nordkoreansk trupp i Ryssland stridande mot Ukraina. Nej. Eh, och jag har ju min egen slutsats. Varför gör man det? Ja men det är ett sätt säkert att få betalt i rysk gasolja. Ja det måste det ju vara som man har eller teknik kanske också. Ja, och sen så drar jag liksom så uteslutar jag heller inte att man från den nordkoreanska militären tycker ja men det är väl rätt bra att vi skickar en del soldater bort som får lite krigserfarenhet. De har ju inte varit i krig sen 53. Nej. Eh, på det sättet. Mm. Skicka officerar och soldater och sen får du kommer hem med viss färdighet och erfarenheter som du kan peta in i utbildningen. Mm. Nej, jag fick eh de har ju släppt lite propaganda film därifrån också såklart och ja det Nej, det är väldigt intressant hur omvärldsläget är bygger upp nya axlar såna här axelmakterna fanns det ju under andra världskriget men men andra typer utav axelmakter nu som inte ser jättekul ut. Mm.

Och då var det en tvårig insats där. Eh, ja, knappt två. Jag tror jag var borta i 20 månader. Ja. Mm. Och vad tar du med dig därifrån då? Eh, nej men återigen så tar jag med mig vikten utav att förstå att människor är människor. Eh, det är egentligen bara eh det det är egentligen bara vet du det skillnaden i kulturen, men de mänskliga behoven de är likadana ute överallt var man än kommer någonstans. Det andra jag tar med mig där bortifrån och jämföra lite grann det är att att ledarskap eh tror ju många att ja men en bra ledare han han ordnar till om det är trickiga situationer och det händer lite här och där. Jo, det är sant. Men ett bra ledarskap eh förhindrar också att att det uppstår massa olika utrproblem. Och har du ett förband då, jag som tittar på många förband då jämförde då där borta en en bra chef där var det betydligt mer lugn och harmoni i förbandet. Eh, och det är precis samma sak och erfarenhet som jag har hemifrån Sverige. Du kan titta på en förbandschef på en pluton, kompani, regement eller vad som helst. Och är det ett en kille eller tjej med jättebra ledarskap, då har du en helt annan harmoni. Det är mycket färre folk till personalansvarsnämnder och det är mindre som händer. Mm. Ja, det är ju en spännande reflektion och det köper jag till 100 %. Men det jag tror det vi pratade om masslovs behovshierarki eller behovspyramid innan också och det brukar prata om det också när jag ute och föreläser just att ja men håller vi på och skapar osäkerhet och folk känner sig hotade så då reagerar vi hormoniellt kroppsligt precis som att vi var utsatta för fysiska hot. Ja. Eh, är det en otryg organisation, mycket omorganiseringar, folk är rädda för att säga fel saker för att de ska bli bestraffade. Eh, alltså en dålig kultur. Eh, det kan vara penalism, det kan vara eh såna här eh maktspråk eller maktkamper eller någon som använder sitt ledarskap på ett helt fel sätt. Då då blir folk mår ju fysiskt dåligt av eh den psykiska omvärlden. Det är inte någon som står och slår på dem, men de mår ändå fysiskt dåligt av det. Ja, men så är det. Och eh just det här behovet utav ständig debriefing, man lägger så mycket kraft på fel saker eh medan en organisation som är välmående där man lägger tid på rätt saker. Mm. Därför är det ledarskapet på olika nivåer eller alla nivåer är helt centralt eh våga påstå. Mm. Ja, verkligen verkligen. Ja, det är spännande människor. Ja.

Och sen så vad hände sen efter det? Eh ja men efter jag kom hem sen så så avslutar jag vad heter det som eh ställförande chef insats eh och eh ihop med Jan Tönqvist som då var chef insats. Vi hade ett jättebra samarbete. Vi återstartade och det fick jag på min lott eh de här operativa kontrollerna som fick en oerhört bra genomslag. Det vill säga med rätt enkla medel så plockar man med sig en åtta tio stycken stabsofficerare från insatsstaben är helt eh utan förvarning så knackar vi på dörren på en flygflåtil eller på ett regement eller någonting annat. Och sen så gjorde vi en inspiration under en typ en sex timmar och sen sammanfattar vi det där och så var det en en hemlig rapport och det visar så att säga jag ska inte gå in på på hemligheter va men man kan väl säga så här att många gånger så var det faktiskt saker som förbandet själva kunde ta tag i som inte krävdes några varken ekonomiska tillskott eller lite annat utan man kunde fixa till mycket själv för att faktiskt höja beredskapen. Och förbandscheferna det slutar med att de ringde till och med och sa, kan du inte komma hit på inspektion också? Så att det säger vi aldrig till utan man tog det som en förmån att bli inspekterad faktiskt för att se att man hade vidtagit åtgärder, man vill ha lite feedback men det var ett sätt att höja med befintlig ekonomisk ram den operativa effekten. Eh, vilket var riktigt riktigt bra. Och då är man ju tillbaks till den anekdoten du drog i början här med med där av det här kan vi göra på fem minuter. Ja, men då då vill jag se det. Eh, ja men lite grann så det va. Jag menar jag har ju stått nere på F17 i Kallinge och så jag visste ju vad har ni för tidskrav på att hänga skarp robot? Ja, då var det ex antal minuter. Vi behöver inte ute gå in på liksom eh de hemliga siffrorna här. Ja, okej, då gör vi det. Mm. Ja, då fick jag se hela kedjaner hur det såg ut med bevakning och hur det såg ut med vad heter det förådspersonalen och hade de nycklarna på rätt ställen och och kunde de det rent tekniskt sett och allt det där oerhört nyttigt. Mm. Ja, jag var på slåtil ändå så att och det är det Nej, men det blir det är som du säger alltså det är ganska små små grejer man går runt och och visa som chef att man bryr sig om olika delar av verksamheten och det får ett genomslag ehm genom hela organisationen om man gör det på det sättet. Det skapar en en en förståelse, det skapar en trovärdighet. Och eh alltså säg nu flotilchefen, ja men vi ska vi ska bli bättre på att kunna sprida eh våra resurser här i form utav flygplanen annat om det skulle bli en en höjd beredskap. Ja, men det kan man ju inte prata om. Det måste man ju ut och reka och öva och allt det där så att det faktiskt fungerar. Det är ett helt koncept hur fungerar med logistik och hur fungerar det med vad heter det? Ja, men viktig ammunition som ska dit på platserna och kan vi landa in på vägbasen och lite allt sånt där. Mm. Nej, men det det har varit en bra effekt. Mm. Och det och det är för Ja, det gjorde mycket mer va. Jag fick också vara med och införa det med med MR-sta hela den processen. Eh, så att det var det var intressant. Och sen gick jag i pension 2017 i september efter 41 år drygt. Mm.

Hur kändes det då? Nej, men på något sätt så tror jag att man måste man måste förlika sig med att alla har ett bäst föredatum. Det vill säga när man när man väl när man väl har gjort sin tid och jag har pratat mycket med mina ut kollegor runt om i världen och de lever ju samma sak där att när det är dags att kliva av då ska man kliva av. Jag jag vill inte gå till Mikael Buddén som då ÖB på min slutamp på säga så här att ÖB jag har jag har inget roligare liv så att jag vill nog vara kvar några år. Ja men jag skulle ju anses som vara en bromskloss i befodringssystemet. Eh, och det skulle vara på tala om föregångsmannaskap en dålig signal så att jag sa att nej, jag kommer gå när jag har tiden inne. Och dessutom tyckte jag att att då va när man kunde gå vid 61 års ålder så var ju en förmån att faktiskt våga pröva vingarna och göra helt andra saker i livet, vilket jag också har gjort. Så nej, men jag satt i styrelsen på ett företag som heter Mildaf i fem år. Eh, jag sitter som styrelseordförare på ett annat företag nu och jag har jobbat en del med att utbilda ledningsgrupper och vedjar och lite sånt här. Så att tycker jag var oer intressant och in att den kunskap och erfarenhet man har med sig räcker oerhört långt i andra sammanhang. Nej, jag Ja, men precis jag delar den. Nu har inte jag varit på på din nivå generalnivå men men det det man tar med sig från Försvarsmakten just med alltså officersyrket är ju mångt och mycket ett ledarskapsyrka. Alltså man drillas i ledarskap och hur det funkar. hur funkar människor och hur prishantering, planering, krishantering, planering, projektledning är sånt där ord som man kan använda. Ehm en officer generellt sett skulle jag säga har en en bra förmåga att det blir ett komplext problem, någonting händer. Det är många olika saker man kan röra. Som officer så får man en utbildning och en man får tränas och och bli bättre på en kompetens då kan man väl säga i att se ja men okej vad är nästa steg nu? Vad är det vi behöver ta reda på? Vad är det vi ska ha för omedelbara åtgärder? den typen utav av eh kompetens har man ju som officer. Eh och sen tror jag också att i vårt eh värv så har vi under årens lopp danats i att faktiskt bli självreflekterande. Verken. Det vill säga att att när man jag menar det har ju hänt både bra och dåliga saker va och då funderar man efteråt kunde jag gjort på ett annat sätt? Vad var det som var bra? Och liksom den där förmågan att faktiskt gå tillbaka och spela tillbaka bandet. Det är ungefär som att man gör eh eh uppföljning efter övning. och och spela igenom den biten. Det det har man gjort i livet också så att man blir bättre som människa på lite olika sätt. Och den förmågan har ju inte alla människor som aldrig har tränat på det där. Det tycker jag har varit en en stor fördel också. Mm. Nej, men och det tror jag beror mycket på att i det civila näringslivet, privatnäringslivet så eh det är svårt att fakturera sin egen utvärdering. Eh så därför tenderar man att gå vidare på nästa projekt istället för att stanna till. Och i militära så är det ju väldigt mycket fokus på debrief eh flygvapnet som jag kommer ifrån. Det är ju jättemycket fokus på utvärderingar. Lära sig undvika flygsäkra eh flygosäkra situationer eller om det blev en flygosäker situation. Varför blev den det? Vad kan vi lära oss det? Hur kan vi undvika det? Hur blir vi fortsätter vi med det som vi som var bra också och inte bara fokusera på det som var dåligt? Så det det håller jag med om. Det är vi det är vi duktiga på. Ja. Eh, så att eh nej men sen så måste man inse också så här att att eh nej men har man gjort sitt eh och man får en förmå göra någonting annat eh ja någon dag en och halv i veckan kanske eh så finns det så mycket annat i livet som har fått stå tillbaka i i under yrkeslivet då. Så jag gillar ju vara på sjön och segla och jaga och spela golf och resa och så där så att eh hålla sig i form så att det det det får man en annan form utav kontinuitet på det stället. Mm. Så det är det som barnbarn det som fyller upp din tid nu då. Så är det. Mm. Spännande. Ja. Ja.

Nej, men spännande Bernt att få höra om om hur du såg på de här åren för att det är ju historisk en historisk period och du framförallt in när du var arméchef till en en eh en otroligt historisk period som som ju också någonstans har en väldigt stor påverkan på var vi är idag och vart vart vi är på väg och varför vissa saker ser ut som de gör. Nej, men eh så är det va. Och i perspektivet va så känns det faktiskt bra när man när man tittar tillbaka så här så här. Vi slogs för ett antal saker. Vi vann kanske inte alla kamper va, men vi fick mycket eh gehör för en hel del saker som faktiskt idag eh är anskaffat i materiel eller infört i system eller i processer som gör att att nästa generation får det lite bättre. Och man är alltid en del utav historien. Mm. Och du måste ta ditt ansvar under den perioden som är. Mm. Ja. Och det är inte alltid lätt. Det och det är lätt att vara efterklok och det är lätt att vara efterklok. Så är det. Mm. Stort tack att du att du kom hit Berntmajor Bernt Grundevik tidigare med chef med mera som vi varit inne på. Vad kan man läsa mer om dig om man vill komma i kontakt med dig? Ja det är en bra fråga. Man kan väl gå in på eh min LinkedIn profil och följa kanske vad som händer där. Eh det är väl ett sätt eh som kanske är det enklaste. Det står väl det mesta och man behöver länka ut till olika vad heter det jobb och olika företag och lite annat då. Mm. Mm. Stort tack för att du kom hit Bernt och stort tack också för din långa tjänstgöring och eh det är lätt att sitta idag som sagt titta tillbaks. Varför gjorde de inte si? Varför gjorde de inte så? Men jag är oerhört glad att eh att vi behöll den här förmågebredden som vi faktiskt gjorde i Sverige trots att det eh vi inte lyckades övertyga den politiska nivån att tillföra mer pengar under den perioden som det behövdes. Så eh otroligt viktigt att att det behövdes för annars hade vi suttit i en ännu sämre sits. Eh idag. Så är det och det fundamentet och det det är många som ska ha vad heter det tacken för det. Mm. Mm. Ja, men stort tack för din långa tjänstgöring för för Sverige och eh stort lycka till med allt annat vad du tar dig för i framåt. Eh, och till alla ni som har tittat, stort tack för att ni har tittat. Lämna jättegärna ett betyg, femskärligt betyg på Spotify och Apple Podcast som ni lyssnar där. Gilla videon och prenumerera om ni tittar på YouTube och ta jättegärna och dela det här avsnittet med någon som ni tror kan ha nytta och tycka det är spännande för det hjälper oss att nå ut till änu fler. Men till nästa gång det här är Max och Bern. Fly safe. เฮ [Musik]